Härliga sköna Maj står nu i sin fulla blom. Liljekonvaljerna bugar i backen utanför mitt hus. Fåglarna sjunger sin lovsång till naturen och snart går vi in i juni - de många festligheternas månad. Efter en lång vinter så tinar vårt svenska kynne upp och glädjen och vår naturromantiska själ slår ut i full blom - blir ett med naturen under grillkvällarnas samvaro med nära och kära. I midsommar får vi njuta av sommarens höjdpunkt - då följer vi våra traditioner och hänger oss åt muntrationer från bondesamhällets dagar. Nu finns tid att samtala och umgås. Hoppas att det politiska samtalet också får sin plats i syrenbersån, på bryggan och i andra sammanhang. Vår demokrati tar vi för given och att få rösta som självklart. I andra samhällen på vår jord är situationen en annan. Förutom att dessa samhällen är odemokratiska så råder ofta ofred och människorna tvingas till tystnad och uppgivenhet och får försaka mycket i sina dagliga liv. En person som jag beundrat mycket och som var en stark röst mot krig, hot och våld - Ingrid Segerstedt Wiberg gick ur tiden den 21 maj vid 99 års ålder. Hon var ett föredöme och ägde en stark röst för flyktingarna i världen. Till hennes 80-års dag startades fonden "Kvinnor i utveckling" - I tackbrevet skrev Ingrid till mig; " Fonden skall bli en del i det arbetet för att föra oss bort från misstro och vanmakt. Det arbetet skall bedrivas tillsammans med den fattiga världens kvinnor. Utan drömmar blir livet outhärdligt. I drömmarna ingår även den som gäller deras förverkligande. Jag vill tacka för bidraget som ger mig möjlighet att vara med i det äventyret". Nu har Ingrid slutat sitt livsäventyr, hennes starka röst har tystnat - men hennes minne lever och skall vördas.
