Så fortsätter vår vackra kalla vinter som för mig betyder bara positiva minnen och upplevelser. Minns barndomens snökojor och talade med mína barnbarn Ida och Tobias idag på telefon och de berättade med glädje om gårdagens snökojebygge med mamma Cecilia. Att de fortfarande kan leka är för mig så värdefullt att veta. Deras kluriga kommentarer ger mig ständigt glädje som t.ex när jag för ett par veckor sedan skulle till Bryssel och berättade detta för Ida 10 år som utbrast "Usch, att du vill åka dit. Där gör dom väl den där äckliga Brysselkålen?" Vi kom fram till att så inte är fallet utan att den odlas på många ställen både i och utom Europa, men att det finns Brysselspetsar och Brysselkex. Det var skönt att för ett par dagar möta gröna ytor och våregnet i + 7 gradigt Bryssel.
Men vintern är härlig och mycket omdiskuterad. Väder och vind ger bra samtalskontakt.
För mig har vintern betytt att mitt vedförråd minskat för alla braständningar som har varit så mysiga denna kalla vinter. Och den inspirerar även mina poetiska tankar. Läs här vad som kom ur tankarna för någon timme sedan;
YTBRISTANDE
Snötyngda grenar
förtvivlar
frågar
ropar
ytbrister
Våren – Var är du?
Våren – När kommer du igen?
Nog ger väl vintern tid för tankar i väntan på våren som skall komma sent säger dom som vet!!
