De höga snödrivorna för minnet tillbaks till barndomens lekar. Snögrottor byggdes och tiden rann iväg som den gör när det är flow eller euforin griper in i livet och dagen som är. Alla barnen på gatan hjälptes åt i glädjen över att skapa en gemensam boning av snön. Arbetet kröntes i kvällens mörker med att vi fick hämta tomma konservburkar av glas och ljusstumpar att dekorera snösalens väggar med. Gamla tidningar och kartonger att sitta på. En apelsin som förning att dela upp i väldoftande klyftor. Vilken härlig stämning som infann sig. Inrop för kvällsmat och läggdags och så natt av drömmar om nästa dags lekar. Vilken härlig tid - fri från bekymmer om morgondagens vedermödor.
Dagens nyheter och media basunerar ut en annan tids barndom. 14-åringar som sålt sina kroppar i kopplerihärvor med andra unga flickor - En förlorad barndom! Världen är grym och jag känner mig förtvivlad när jag hör att en liten flicka i Bagdad som nyss mist sin älskade farfar i ett meningslöst bombattentat,gråter och sörjer öppet och starkt. Hennes mor och andra kvinnor tystar henne och förbjuder henne att visa sin sorg - Hon ropar förtvivlat - "Men jag älskar min farfar!" Barn över hela världen måste har rätt till sin lek, sin glädje och sorg!
Utan hela sitt känsloregister - ingen hel människa!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar